Skolavslutningen måste vara i kyrkan

Idag gick jag upp okristligt tidigt (okristligt= 4), men igår var det andra bullar.

Då pressade jag in min lekamen någonstans framför Jesus och jämte alldeles för många föräldrar i förhållande till storleken på lokalen.

Det blev hett som i helvetet och uppskattningsvis hälften såg något sevärt - av de som tog sig in vill säga.

En mindre välsignad klunga fick snällt stå utanför och vänta medan vi andra av bara farten lurades att bryta lite mot skollagen också, och lovade Herren i en psalm.

Men det gjorde inget. Det är ju en så fiiiiin tradition att avsluta i kyrkan.

Ett tips till er som tycker att det är viktigt att era barn får sig en 

dos kyrka och  kristendom; besök valfri kyrka valfri söndag. 

De har ofta öppet då och ni behöver inte komma i god tid - det 

finns gott om plats.

Enkelt recept på kallrörd rabarbersaft

Åtta kg rabarber blev nyss elva liter saft - sommaren är räddad.

Så här gör man:
Hacka rabarbern i tvåcentimetersbitar och täck dem med vatten i lämpligt kärl. Tillsätt ca 15 g citronsyra/kg rabarb. Låt stå ett par dagar.

Sila saften (jag tar en sån där plåtsil bara).

Rör ner 600 g socker per liter silad saft.

Sen fryser jag saften i romantiska mjölkpaket som förslutes med dekorativ frystejp.

Vill man så krånglar man med flaskor, sterilisering och natriumbensoat (1g/l saft) istället.

Samkönat hönspar

Igår kom hönan under trappen fram tillsammans med sju små kycklingar. En annan höna anslöt ganska omgående och det var ju bra då den biologiska pappan inte gör något anspråk på fadersrollen.

Den lilla familjen har nu bosatt sig i min finaste (men inte jättefina) rabatt.

Där tycker de att de har bra skydd och så är det kul att krafsa upp all nergrävd stallgödsel.

Jag tror att kycklingarna kommer att växa upp och bli helt
 normala  välfungerande hönor.

Lerjord

Jag tror vi har lerjord, eller kanske ren lera. Det är iallafall nästan ogrävbart och man får istället hacka loss det bit för bit.

Precis som mycket annat äckligt så ska lerjorden vara näringsrik, vilket man har lite glädje av när nästan ingenting vill växa i den.

Jag gräver ur och blandar ut med en massa annat, maskarna blir överlyckliga och släpar iväg alltihop så att det ganska snart är alldeles lerigt igen. Ock ock ock...

Myrinvasion

Vårt kök verkar vara paradiset på jorden för allsköns ohyra. Just nu är det myrtider.

Man ska tydligen hålla rent, torka bort allt spill som lockar samt torka bort de doftspår som några myror lägger ut åt sina sju miljarder kompisar. Så nu har jag gjort det. Torkat alltså. Och torkat. Och torkat.

Sen läser jag Granngårdens tips om att odla persilja där myrorna trivs. Myrorna ska tydligen trivas sämre då. Frågan är bara hur jag ska få persiljan att trivas i diskmaskinen.

Här skulle det varit en bild på en myra,
men tulpanen var bättre på att stå stilla.

Jämställt i ankhuset

Mamma anka har nu taggat ner och det råder harmoni i ankhuset sedan alla tre äggen kläckts.

Pappa anka ska så klart också vara med. Han försvarar tafatt sin lilla familj, plockar lite förstrött på mamman, men mest står han bara och är snygg.

Ällingarna önskar fortsatt anonymitet.

Första ankungen kläckt!

Idag firar vi att första myskankungen är kläckt och att 35 dagars väntan är över.

Honan har bara fått ruva fyra ägg. Ett visade sig vara obefruktat och plockades bort. Inom något dygn vet vi hur det gick med de andra två.

Håll tummarna!

Förbannad mor med extremt folkskygg älling.

Blomsterböna

Ser ni den lille där i mitten? Han har tryckt sig ut
genom toarullen. Imponerande.

Nu frodas bönorna och möglet bland toarullarna.

Jag sprider riskerna, precis som man ska, och sparar några bönor inne medan andra flyttas ut med toarulle och allt.

Den högväxande blomsterbönan, även kallad rosenböna, ska klättra vid en vägg där det ännu saknas klätterstöd. Jag hoppas på bättre lycka än förra året (bönorna stannade då i växten efter cirka tre decimeter) och ser en härligt prunkande vägg framför mig.

Visste ni förresten att blomsterbönan är lite giftig i rått tillstånd? Det hade de glömt att skriva på fröpåsen, men jag såg det av en slump när jag nöjessurfade på giftinformationscentralens hemsida. Himla tur!

Fem råa bönor, sen ska man börja oroa sig.

Ansträngande kulturkrock

En del av mina kollegor är muslimer. Exakt vilka som är just muslimer vet jag inte riktigt, men jobbigt är det, för varje gång arbetsgivaren bjuder på frukost så måste det ställas fram kalkon jämte skinkan.

Tänk er det!

Det håller förstås på att helt ta musten ur mig.

Sen brukar det även finnas ett laktosfritt smör, men det upplever jag inte alls som lika påfrestande. Intolerans är jag ju van vid...

Bygga odlingslåda (del 3) - redo för jord och färg

Här fortsätter då min rafflande följetong. Eftersom bönorna är på väg upp är tanken att snart ha lådan färdig för plantering.

Idag har jag lodat in lådan.

Jag klädde med vanliga sopsäckar, som häftades dit omlott. Hur länge håller de då? Ingen aning, men den dagen den sorgen, tänker jag.

Sen skruvade jag dit en kantbräda för att det skulle se lite klokare ut. Om ni undrar varför det är lite halvmålat så beror det på att allt virke är rester från tidigare projekt, både våra och tidigare ägares.